Gott nytt år för kurder och turkar?

Idag infaller kurdernas nyår, neuroz - och lagom till denna högtid har turkiska säkerhetstjänsten och dess mest prominente fånge förhandlat fram ett besked. "Apo", PKKs ledare Abdullah Öcalan, har utlyst vapenvila och vill att PKKs styrkor dras tillbaka från turkiskt territorium. Nu väntar vi ivrigt på det turkiska svaret.
        Är det början på ett fullt erkännande av kurderna?
        Likhet inför lagen?
        Amnesti för politiska fångar?
        Rätt till utbildning på det kurdiska språket?
        Kurdiska namn - inte turkiska - på kurdiska byar?

Vill dom, kan dom, törs dom - premiärminister Erdogan, justitieminister Ergin?

Momentum? Är det så att det plötsligt känns väldigt bråttom för den turkiska statsledningen att erbjuda kurderna i Turkiet frihet och jämlikhet inom landets gränser? Bråttom, för att de redan starka och autonoma kurderna i norra Irak nu följs av en begynnande kurddominans i nordöstra Syrien - och vilket incitament det kan ge de turkiska kurderna om de inte tillåts växa social, ekonomiskt, kulturellt...
        Kanske är det rent av en av de sista chanserna att skippa kemalismen för att vinna ett modernt, integrerat Turkiet. Men är det ett avgörande läge som de hårda nationalisterna förstår? Kommer Erdogan och Ergin att överleva?

Turkiet behöver författningsreformer. Ett etniskt neutralt medborgarskap. Och med på tåget finns syrianerna som i full trygghet kan återerövra sina religiösa rötter i Tur Abdin i östra Turkiet. Vilket land det skulle bli!

Kosmopolitiskt; vi kommer!